Julmusik och tårar som rinner..

Ja det blir likadant varenda år, Julmusiken gör mig sentimental helt klart.
Vet inte riktigt vad det beror på, men skulle tro att Jul är en högtid som jag förknippar med Otroligt mycket kärlek och närhet tillsammans med sina absolut närmaste, Julafton är en dag då alla ska närvara och tillsammans med sina närmaste bara vara, umgås och mysa. Och när julmusiken spelas så här i Juletider blir jag att tänka på alla fina människor som inte längre finns hos mig. Farmor, Nina, gammelmormor mfl. Jag tycker att det är så himla sorgligt att dom inte är kvar hos oss. Så klart är dom hos oss ändå och är med under Jul mitt i bland oss, men.. vi kan inte se dom, vi får inga svar, vi bara vet att dom finns där. Jag tänker på Farmor, Du dog för ung, alldeles för ung. Jag var ute hos Pappa och käkade mat i Lördags farmor. Vi började prata om döden, vad som händer när man somnar in och lämnar jorden. Jag har min tro, en stark tro som INGEN NÅGONSIN kan vare sig påvärka eller ta ifrån mig oavsett bevis eller övertalelse. det är min  tro, min verklighet. och det är att vi alla kommer att ses en dag igen, när det är våran tur så finns ni som lämnat någonstans och tar emot oss. Jag vet att det är så. det spelar ingen roll vad andra säger, men en sak gör mig rädd och ledsen, Pappa tror inte på sådant. Han tror att när man somnar så sover man, man finns inte längre kvar. man sover gott och tänker inte mer. jordelivet är klar och borta. Det gjorde mig ledsen, ¨så du menar, sa jag till pappa. Att när du dör så finns du inte längre här någonstans och ser efter mig, och alla oss andra, du menar att du lämnar oss här och kommer aldrig mer att tänka på oss?! Jag grät. Pappa förklarade att han trodde att alla fina minnen tar han med sig när han dör men att, som han trodde att han tänker inte mer. han kan inte påverka mig eller någon annan när han har dött. När vi är ledsna och tänker på som som har gått bort så blir vi ledsna av saknaden och minnena. Jag kan förstå vad han menar. men jag håller inte med honom. Det är som att säga att alla mina fina människor som tagits ifrån mig inte längre finns med mig och påverkar mina val i livet och ser hur jag utvecklas och lär genom livet, det är för mig helt obegripligt, det kan inte vara så. i så fall så är ju du farmor inte med och ser Elins barn växa upp, inte heller såg du Deras bröllop, inte heller pappa och Tois, du får inte uppleva mina barn, mitt bröllop.. Farmor, jag är rädd för att bara för att pappa inte tror på detta så kommer inte jag att få träffa honom den dagen när det är dags för mig. Men det får jag väl?! Det här ämnet (Liv efter döden) sitter mig så varmt om  hjärtat. det är livet efter döden som har räddat mig och hjälpt mig att komma vidare efter mina enorma förluster av underbara människor som har tagits ifrån mig. Det kan aldrig vara meningen att vi ska vandra genom livet, träffa så fina människor, lära oss så mycket, gå egenom alla kriser och underbara upplevelser och så har vi bara, om vi har tur 85år på oss... vad händer sedan? vi kan inte vara klara där. Inte en möjlighet. Jag VET att ni finns här någonstans. Döden är jobbig, döden är stor, den är tung, gör ont och förändrar människors liv. Jag har svårt att prata om döden utan att tårarna sprutar, jag kan inte prata om döden vare sig med mamma eller pappa utan att tårarna sprutar, Jag är rädd, fruktansvärt rädd.. Vettskrämd. Jag vill inte dö. Jag vill leva, jag vill vara med. Jag önskar så att jag kunde få se er igen, Hur hade mitt liv sett ut om ni fans kvar fortfarande?! Det är ingen som vet, Jag vet bara att jag älskar er så det gör ont i hjärtat, Jag sitter här och gråter, tårarna bara rinner, men det vet ni redan för ni är hos mig, Nu och för alltid. <3 Jag Älskar er.

 

Nina, såhär inför Julen tänker jag extra mycket på dig, för många år sedan kom du hem till mig i Vika på Julafton för du ville att jag skulle fixa ditt hår, jag hade ju en plattång. :) Du var så vacker, jag ville inte platta ut dina vackra lockar, du var så naturvacker, men du hatade dina lockar, du hatade att ha håret utsläppt, det gick bara an om du fick det plattat, jag kommer aldrig att glömma när du satt där i min säng denna julaftonsmorgon och Julsolen strålade in i ditt vackra ansikte som var täckt av små brunröda vackra fräknar. Jag älskar dig så mycket Nina, finner inga ord. Du var en vän som ingen annan, vi hade något speciellt du och jag, något som jag aldrig kommer finna igen. Jag har så otroligt många fina, roliga, härliga minnen kvar. Allt från högafflar, skoterturer, kortspel, sång, killar, snatteri, tjuvrökning, läxläsningar, skolkning, bussturer, fyrhjulingsturer, badning, lekar, och mycket mycket mer. dessa minnen kommer aldrig att försvinna, jag är så glad att jag fick ha dig som vän och hann med att dela så många fina minnen med dig. Jag tog mig framåt, även om jag aldrig då, trott det var möjligt, jag sjönk som en sten ner på havets båtten, men tillslut började jag sakta men säkert simma uppåt, ett simtag upp två tillbaka, ett upp två tillbaka. Idag lever jag ett helt fantastiskt liv, det enda som saknas är du min vän. jag är lycklig, jag har klarat mig. många gånger tänker jag på dig och önskar inge hellre en att du skulle vara här. Men just när jag tänker det inser jag att du är ju här. du är alltid hos mig Nina<3 Tack för att jag fick många fina år med dig <3

Farmor och Nina, Ni fattas mig så himla mycket att jag inte ens kan sätta ord på det!
Jag vet att ni är med och påvekar mina beslut, ser mitt liv och hur jag kommer framåt och även när jag backar och är svag. Jag ser er inte, Jag hör er inte, men jag VET att ni finns här <3 Tack för det!

 

 

En dag, när det är min tur så ses vi igen. Jag bara VET det <3 Ni är himlens vackraste änglar och jag saknar er så enormt mycket.