DadamDadam!

Idag har det varit en ganska bra dag! Har hunnit med lite av varje, Tog med mig Carro och hennes lilla ögonsten ut till Madde! Trevligt som alltid, något kort om tid men vi hinner ta igen det en annan dag! <3 Vi han i alla fall både fika och äta, fel ordning dock men vad gör väl de?!

Jag har funderat lite här emellanåt varför mitt "jag" helt plötsligt har sagt upp sig från "mina" vanliga Otursdagar, Jag menar, de var ju en period här i sommras som INGENTING gick som det skulle, INTE en dag som jag inte gjorde bort mig på ett eller annat sätt som fick mina bloggläsare att kissa i byxorna av skratt. Jag tror att det någonstans är meningen för ett break för sånna saker i min blogg, att det också ska in lite ALLVARLIGA saker, vilket i och för sig är bra! skönt att slippa göra bort sig för jämnan men ändå dötrist på nå vis! Men så igår när jag åkte in till stan så tror jag bubblan sprack, kan ge mej fan på att det har börjat igen :) Haha.. Satt i bilen och var som sagt på väg in till stan. När jag kom in i första rondellen i stan så var det en superbt bra låt på radion som jag vrålsjöng till i bilen, och in i rondellen kom jag och kom av misstag åt tutan, Tuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut, innan jag kom på att jag höll handen på tutan, ojoj måste ha gått mååånga sekunder med handen på tutan för jag lyssnade klart på låten och när låten och under låtens gång så tyckte jag att framförvarande bil betedde sig märkligt åt för han kollade så konstigt i backspegeln och huttade med näven. jag som var en ganska bra bit bakom tänkte för mig själv "kanske jag känner honom?" Så jag satte igång att vinka tillbaka hejvildt! Sen tog låten slut och jag hörde hur nån jävel tutade på för fullt, tillslut upptäckte jag att det var jag! Ops.. I samma ögonblick förstod jag varför chauffören i bilen framför hade stojat så i framsätet, det var ju knappast en vänlig vinkning.. shit! Och vad gör man då? Jo en normal människa hade skämts och tittat åt ett annat håll för att skämmas och bromsat in bilen för att komma så långt ifrån bilen framför som möjligt, men inte Karlgren inte, Nejdå Jag gasar ikapp bilen och lägger mig nå nära som möhjligt samtidigt som jag beklagar och förklarar mig högt för mig själv till framförvarande bil, efter ett tag kommer jag ju på att det är förjäves så bilen framför i alla fall inte hör vad jag säger... Jaa Var och en skäms för sig själv.

Men Om denna bilägare skulle av någon anledning läsa min blogg så vill jag passa på att be om ursäkt!

Tack för idag!

Emma is Back!